Tarantinos bästa film hittills och det är inte lite!

En medelålders flygvärdinna blir indragen i en komplicerad kriminalhistoria med våldsamma vapenhandlare och poliser. Storyn (baserad på romanen Rum Punch av Elmore Leonard) är i sig tillräcklig spännande. Lägg därtill regissören Quentin Tarantinos mästerlig känsla för film och en rad förstklassiga rollprestationer och du får Jackie Brown – en fulländad gangsterfilm, bitvis skruvad som Pulp Fiction men med ett allvarligare, mjukare drag.

En hårdkokt gangsterfilm med en sansad medelålders kvinna som huvudperson – kontrasten ger filmen en balans som annars är lätt att förlora i en rulle kryddad på typiskt Tarantinovis med svart, sjuk humor, en hel del blod och nästan oavbruten ström av grovt språk. Pam Grier gör i den här comebacken sitt livs roll och är helt oemotståndlig, inte bara för Max Cherry (Robert Forster - Oscarnominerad för den här rollen). Samspelet de emellan är lysande och ger filmen en tyngd, drag av romantiskt allvar som man inte förväntar sig i den typen av filmer.

De båda skådespelarna har varit TV-stjärnor på 70-talet serier och hämtats från till Jackie Brown från glömskan. Det nostalgiska draget understryks dessutom perfekt av periodens musik, mest soul.

Även andra roller är perfekt tillsatta och spelade: den nervösa polisen med munnen full av tuggummi (Michal Keaton), något bisarre Ordell Robbie (Samuel L. Jackson), eller Bridget Fonda. Robert de Niro som den inte så smarta gangstern Louis (Louisss) gör en av sina bästa rollprestationer på mycket länge helt olik sina vanliga rollfigurer.

Filmen kryddas dessutom av Tarantinos lekfullhet och påhittighet, många detaljer som gör filmen levande. Mina personliga favoriter är musiken i bilarna som startas och stoppas med tändnyckeln och den långa sekvensen med Jackie ensam i shoppinggallerian filmad i en enda, nästan hysteriska tagning.

Och den skruvade humorn? Mina personliga favoriter är Beaumont vid bagageluckan (I ain't ridin' in no trunk for no minute, man. ) som faller för panerade kycklingvingar och scenen på parkeringsplatsen med Melanie och – just det – Louisssss...